För längesedan (80-talet) då trodde jag att datorer  och teknik skulle få människor att förstå varandra bättre, kommunicera bättre och må bättre. Men efter ett antal års studier och en kort titt ut i verkligheten insåg jag att datorer i sig inte hjälpte speciellt mycket. Tvärtom i många fall. Människor kommunicerade allt mindre och det blev massor av missförstånd och konflikter, ofta enligt mitt tycke alldeles i onödan.

 

Nu var bilden fullständigt klar för mig. Det som behövdes var att människor blev bättre på att lösa konflikter. Jag var framförallt intresserad av människor i det dagliga arbetet på arbetsplatser och situationen där. Efter att ha jobbat med konflikthantering och förhandlingsteknik insåg jag snabbt att många av de strukturer som finns på en arbetsplats - t.ex. organisation och datorsystem (IT-stöd) - åtminstone vid denna tidpunkt (andra delen av 90-talet) oftare hjälpte till att skapa konflikter än stöttade medarbetarna att fungera effektivt och kreativt. Samtidigt som jag kände att här räcker inte den kunskapen som finns öppnades en möjlighet att få en doktorandtjänst inom ett nationellt forskningsprogram. Jag behövde förstå detta bättre och gräva djupare